Snart får ett barn ett dödsbud.



























Ett barn ska strax få veta att en förälder inte orkade längre.

En älskad förälder kommer inte mer. Livet har upphört. De kommer aldrig ses igen. 

Aldrig mer gunga högre, inga fler sagor, inga fler puss kalas, inga fler snölyktor, inga fler dagar på stranden, inte bubbla med mjölken, inga fler julafton, inga leriga stövlar, inga förkylda dagar i soffan, inga fler skattjakter, inte mer pyssel, aldrig gosa in sig i famnen igen.

Aldrig mer.

Barnet är inte gammalt, fast barnet inte är speciellt gammalt har barnet redan fått känna sorg och smärta. 
- Vänner visade sig vara ovänner.
- De som skulle skydda barnet visade sig vara fiender.

Föräldern följde svensk lag. Vi har fina lagar :
§ 1 : Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. 
§ 2a : Barnets bästa skall vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge.
Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet skall det fästas avseende särskilt vid
- risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, och
- barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.

Dessa fina lagar var inte värda ett skit. Föräldern som försökte skydda sitt barn blev förföljd och förtalad, föräldern betecknades av Socialtjänsten som hysterisk och olämplig som förälder. Det juridiska ombud som Socialtjänsten utsåg åt föräldern tyckte att både föräldern och vänner var "dumma i huvudet".

Den andra föräldern som inte gjorde något, den förälder som såg sitt barn lida utan att agera, den föräldern var lämplig.
Den förälder som sträckte sig extra för att barnet skulle få det bra blev utesluten.
Den förälder som gjorde något åt situationen blev jagad.
Socialtjänsten jagade livet ur den föräldern.

Detta händer alltför ofta. Små smutsiga hyenor inom Socialtjänst kastar sig över familjer i nöd, sliter familjer i stycken, sätter barn i illa fungerande barnhem där barnen ofta utsätts för våld och övergrepp, jagar livet ur människor.

Familjer som råkar ut för katastrof blir lämpliga offer för Socialtjänstens hyenor.

För en familj brann huset upp. När försäkringsbolaget inte ville betala fler hotellnätter blev familjen hemlös. Om familjen är hemlös måste barnen omhändertas. Familjen fick kämpa i flera år för att få hem barnen igen efter deras hem brann ner. Ingen i Socialtjänsten reflekterade över om de borde hjälpa en familj som hamnat i nöd för att huset brann upp fram till det nya huset är återuppbyggt. Istället kastade sig hyenorna över familjen och slet den i stycken. Varför var familjen hemlös ? Hade familjen förtjänat bli hemlösa ? Är inte bränder olyckor ?

- Vad du än gör, råka inte ut för en brand, du kanske aldrig får se barnen igen.

En annan familj fick det hemskaste besked som går att få. En familjemedlem får en dag en diagnos om cancer. Eftersom familjen kämpar mot en dödlig sjukdom kan de omöjligen ha tid för sitt barn alltså måste barnet omhändertas. Hur kan det kännas att ta cellgifter och samtidigt undra var ditt barn är ? Sover det tryggt ? Får det ha sin favorit gose-nalle ? 

Cancer är en tuff sjukdom, du kanske inte överlever din cellgift behandling. 
- Inte barnet heller.

På en kommunal Socialtjänst slutar ungefär hälften sin anställning inom ett år. Mellan 10-20% Socialtjänstehen får depression, utmattningssyndrom eller stresssymptom på grund av arbetsbelastning och mobbing från sina kollegor.
-Kvar är svinen. 

Kommunala socialtjänster befolkas av vedervärdiga människor, många från egna trasiga bakgrunder. Flera föräldrar som jobbar inom socialtjänst har själva lämnat bort sina barn. 
Många Socialtjänstehen är kriminella. Få av dessa svin är troligen funtade kunna känna igen en frisk sund familj. Hur ska dessa utredare någonsin kunna genomföra en lyckad utredning när de inte ens har grundläggande mänskliga egenskaper ?
Få Socialtjänstehen har grundläggande kunskaper om svensk lagstiftning, arbetet inom Socialtjänst bedrivs med korruption, mutor, aktivism, rasism och godtycklighet. 

Flera ärenden om barn görs upp som kompis tjänster. En förälder kan vara gammal klass kompis med en utredare och får vårdnaden, en annan förälder är väldigt charmig och självklart en utmärkt förälder. En förälder jobbar på samma våningsplan som Förvaltningschefen, de fikar ihop. Självklart får en fika kompetent förälder vårdnaden om barnen. Många föräldrar förlorar vårdnaden om sina barn för att de tillhör fel kön, klass eller grupp i samhället. Om de är bra föräldrar är ointressant, utredningar ljugs snabbt ihop med klipp och klistra av samma uttryck som återanvänds om och om igen.

Som utredare är det tillåtet att "uppfatta", "känna", "anse" och "tycka". En utredare kan på allvar "känna" att en mamma inte knyter an till sina barn. 

Vad barnen känner skiter Hyenan fullständigt i, Hyenan "känner" vad som är sant.

I Sverige är det absoluta bottenskrapet av mänskligt avfall som får avgöra svenska barns framtid, i stort sett varje utredning inom socialtjänst innehåller grava brister, lagbrott, felsteg, egna tolkningar, egna påhitt och initiativ. Vi har idag en Socialtjänst som pysslar och grejar med nästan ALLT, utom det de ska göra, hjälpa familjer och barn i nöd.

De myndigheter som ska se till att Socialtjänsterna fungerar är upptagna, de har inte tid granska för de är upptagna med.....vad ? Om granskarna är upptagna med att INTE granska, vad gör de då ?


I fallet ovan agerade en förälder för sitt barns beskydd. Socialtjänsten ska agera för "barnets bästa" men istället hotade och jagade de en förälder bortom livsviljan och nu är föräldern borta.

På vilket vis blev det här till barnets bästa ?



LexNoxa 2017-09-12.

Inga kommentarer: