 |
| Leif GW Persson, (Länk till video) |
Poliser får ofta oförtjänt kritik för det åklagare och domstolar gör. För att förstå händelser är det viktigt hålla isär vad poliser, åklagare och domstol ska göra....och vad de inte gör.
Polis följer i huvudsak Polislag 1984:387 i sitt arbete. Självklart följer poliser samma lagar som alla vi andra medborgare men för polisens yrkesutövning gäller i huvudsak polislagen. I olika situationer arbetar poliser också enligt lagrum som Förundersökningskungörelsen, Rättegångsbalken och interna instruktioner som åklagarmyndighetens rättspm. För enklare ärenden kan en polis genomföra förundersökning utan beslut från åklagare där polis paketerar hela ärendet i ett färdigt paket till åklagare.
Åklagare beslutar om häktning, förundersökning, brottsrubricering, straffpåföljd, åtalsanmälan, strafföreläggande, åtalsunderlåtelse med mera. Eftersom åklagaren är anställd av staten (skattebetalarna) kallas åklagaren "allmän åklagare" och vi skiljer på "allmänt åtal" och "enskilt åtal". Ett enskilt åtal är brott som förtal och ärekränkning under Brottsbalken 5kap.§1 - §3. Enligt Brottsbalken 5 kap.§5 får endast målsäganden (offret) väcka enskilt åtal om det inte anses påkallat att allmän åklagare övertar ärendet, en åklagare får inte driva ett enskilt åtal, endast allmänt åtal.
Brott som misshandel, rån, våldtäkt, stöld, grovt rattfylleri med mera faller under "allmänt åtal" och "ägs" av allmänheten. För allmänhetens räkning "driver" en allmän åklagare ett allmänt åtal för att skipa rättvisa åt folket. Målsäganden(offret) får på egen begäran delta i ärendet och kan då bli tilldelad ett målsägarbiträde som bevakar målsägarens intressen som till exempel skadestånd. Ett känt exempel som övertogs av åklagare är åtalet mot Julian Assange. De två kvinnor som anmälde Julian Assange avsåg inte från början anmäla för våldtäkt utan enligt utsaga ville de att han skulle testas för könssjukdomar efter att han med den ena kvinnan vid deras andra upprepade samlag inte använde kondom och med den andra kvinnan sprack kondomen. Samlagen var till en början frivilliga men kvinnorna ändrade sig under pågående akt vilket gör att samlagen kan rubriceras som våldtäkt.
Även om kvinnorna från början inte avsåg anmäla Assange för våldtäkt övertog den allmänna åklagaren Marianne Ny ärendet och rubricerade ärendet som våldtäkt under allmänt åtal. Hela historien har sedan kryddats med konstigheter. Det visar sig att den ena kvinnan är god vän med den polis som är förhörsledare vilket skapar en jävs-situation, det är oklart om kompisen bedrivit utredningen objektivt. Kvinnorna velar fram och tillbaka under offentlig uppmärksamhet. Julian Assange som får information om Säpos olagliga deportation av två Egyptiska medborgare som drogas, paketeras och flygs till USA vägrar komma till Sverige för att träffa åklagare Marianne Ny utan låser in sig på Ecuadors ambassad i London under diplomatisk amnesti.
Ärendet Julian Assange är ett exempel hur ett åtal inte längre "ägs" av offret utan tas över av staten och drivs med statliga intressen som inte alltid sammanfaller med målsägarens intressen.
Lagföringsprocessen kan grovt beskrivas så här :
1. Polisen identifierar ett brott genom egen iakttagelse, utryckning eller anmälan i efterhand.
2. Om en person uppträder onormalt kan polisen gripa personen på plats och ta med till "arresten".
3. Åklagare beslutar om den gripna personen ska häktas och stanna kvar i arrest eller släppas fri.
4. Åklagare beslutar om att inleda en förundersökning(fu) av brottet.
5. Poliser deltar nästan alltid i förundersökningen där de sammanställer information och bevis, förhör målsägare, vittnen och gärningsperson.
6. En åklagare kan utse en polis till förundersökningsledare.
7. Åklagare kan besluta om tvångsmedel som att beslagta utrustning eller ansöka om telefonavlyssning vid domstol.
8. Förundersökningssekretess gäller oftast vid förundersökning.
9. Om en misstänkt delges misstanke får den misstänkta partsinsyn utan hinder av sekretess enligt OSL 10kap.§3 för att den misstänkta ska kunna bemöta anklagelsen.
10. När ärendet sammanställts beslutar åklagare om ärendet ska avslutas utan vidare åtgärd eller brottsrubricering och straffpåföljd.
11. Vid enklare brott där gärningsperson erkänner kan åklagare besluta om strafföreläggande, oftast böter.
12. Åklagare beslutar nu om åtalsunderlåtelse eller åtalsanmälan, dvs, ska den misstänkta prövas i domstol eller inte.
13. Om brottet anges till åtal anmäler åklagaren ärendet vid en domstol där åklagaren redogör vilket brott som begåtts, vem som misstänks ha begått brottet, vad straffet bör bli samt vilket stöd(bevis) det finns för domstolsprövning.
Domstolsprövningen ryms inte i denna artikel men som du ser är det åklagarens uppdrag att upprätthålla lag och ordning i Sverige. Om en åklagare anmäler ett brott till åtal och brottslingen blir fälld och sonar sitt brott anser vi att rättvisa har skipats. Att skipa rättvisa är viktigt för den som utsatts för brottet, för de som följt brottet och den som begått brottet, när rättvisa skipas tycker vi att vårt samhälle fungerar, de som sköter sig och är snälla får fortsätta sköta sig själva medan de som inte sköter sig korrigeras. När korrigeringen, straffet, är avtjänat ska brottslingen anses fri från gärningen.
Men vad händer om åklagare inte åtalar för brott ?
- Om åklagare inte åtalar för brott upprätthålls inte längre lag och ordning, de spelregler för samhället vi bestämt gäller inte längre för alla, orättvisa har uppstått för det har blivit lagligt för några att vara olagliga. Brottet får ingen konsekvens för den som begått brottet varpå de troligen upprepar brottet och åklagaren har åsidosatt den lag vi kommit överens om i vår riksdag, lagutövarna följer inte vad lagstiftarna har beslutat.
Det sker oftare än vi tror att brottslingar går fria. Enligt Leif
GW Persson står några få brottslingar för nästan samtliga brott inom vissa kategorier och märkligt nog går de alltid fria.
"De är ute igen innan bläcket hunnit torka på anmälan"
-Leif GW Persson.
En polis griper en person för att polisen anser att den gripna personen ska lagföras, om en åklagare släpper personen blir självklart polisen frustrerad. Om polisen griper samma person dag ut och dag in som åklagaren hela tiden släpper ut igen är det fullt förståeligt att polisen blir frustrerad, mycket frustrerad. För brott som faller under allmänt åtal gäller "absolut åtalsplikt", åklagaren ska alltid åtala oavsett vad åklagaren själv tycker och känner men allt för ofta frångår Sveriges åklagare åtalsplikten av politiska skäl med märkliga ursäkter trots att bevisning, brottsrubricering och vittnen är solklara. Poliser har långt viktigare uppdrag än att trava runt i åklagares oändliga ekorrhjul, de personer polisen griper bör lagföras så problemet kan åtgärdas och poliserna kan använda sin tid och kunskap för nästa uppgift.
Huruvida andelen "bra" åklagare är så hög som 20% känns tveksamt om man lyssnar till erfarna poliser och kriminalprofessorer. Leif GW Persson uttalar i länkad video kritik mot politiker vilket blir konstigt. Enligt svensk grundlag, Regeringsformen 11kap.§3 får ingen utomstående påverka rättskipningen, politiker är alltså enligt grundlag förbjudna agera i rättsärenden. Våra lagstiftare, riksdagen, har gjort ett ganska bra arbete med gedigna lagar men om lagutövarna, åklagare och domare, hela tiden av politiska skäl försöker missköta sitt uppdrag och misstolka lagar blir det omöjligt konstruera ett fungerande system om det inte finns någon vilja att följa systemet.
Slutligen:
I klippet diskuteras länge personer med multipla identiteter. Detta problem är adresserat och klart i svensk lag sedan länge varför det blir svårt förstå åklagares och domstolars rökridåer och charader kring problemet. Om någon av instanserna åklagarmyndigheten eller svenska domstolar hade haft minsta kunskap om svensk lag hade saken varit klar.
Utlänningslag 2005:716, 5 kap.§1 :
 |
| Länk Utlänningslag SFS 2005:716 |
Länk till youtube, Leif GW Persson, åklagares underlåtenhet av åtalsplikt.
LexNoxa, Peter Martinsson, 2019-01-24.
